Helios: Eingya
Det här är musik i filmiskt och episkt format. Med stora men lugna gester och breda penseldrag målar Keith Kenniff upp vackra ljudlandskap med piano, gitarr, trummor och elektronikaelement. Det är ett mästerverk i ambient-elektronikagenren.
Det är svårt att beskriva musiken, men den är hypnotisk, mjuk, sparsmakad, skir och ordlös. Ibland är den på gränsen att kvala in som hissmusik, men på något magiskt sätt lyckas Helios hela tiden hålla balansen och bara låta musiken vara vacker och fängslande.
Helios MySpace
3 kommentarer:
Den här skivan kom ju för flera månader sen. Hänger du inte med riktigt?
Jodå, försöker så gott jag kan... Men jag gör inga anspråk på att vara ständigt uppdaterad. Det enda kriteriet jag har (och jag bestämmer själv!) är att jag skriver om musik som jag tycker om, oavsett om den är pinfärsk eller kom för 30 år sedan. Alltid gläder det någon. Kanske.
Martin
Du gläder mig i alla fall!
Skicka en kommentar