Kruder & Dorfmeister: The K&D Sessions

Österrikarna Peter Kruder och Richard Dorfmeister behöver inte bevisa något. De bara levererar. Deras remixalbum från -98 är lugnt och tryggt, men ändå med en övertygande tyngd. Trip-hop säger någon, lugn elektronika en annan. Det är i alla fall en lysande mix av latin, dub, drum’n’bass, och långsamma beats. Oavsett hur dubbelskivan beskrivs är den här moderna klassikern mer levande än nästan vilken annan traditionell musik som helst.

Låtarna kommer från Roni Size, Depeche Mode, Bomb the Bass, Rocker’s Hi-Fi, Lamb, Alex Reece, David Holmes… Kruder & Dorfmeister gör dem till sina egna.

http://www.g-stoned.com

Antony and the Johnsons: I Am a Bird Now

Ja, jag vet att detta är en av årets mest hajpade skivor.

Men. Den. Är. Så. Väldigt. Bra.

När man hör Antonys röst första gången går tankarna till Nina Simone. Hans soulballadlåtar byggs upp av sång och piano, och kompletteras med stråkar och gitarr. Det är något magiskt med hans röst. Låtarna är teatrala och forskande, men framförallt vackra.

Med på skivan är bland andra Rufus Wainwright, Lou Reed och Boy George. Men alla strålkastare är riktade mot Antony.

Blandade artister: Soul - Dancefloor Classics Vol. 1

Jag brukar undvika samlingsskivor i det längsta. Men jag behövde verkligen ha Gloria Jones originalversion av Tainted Love från sextiotalet, och det omedelbart. Då fick jag resten av den här skivan "på köpet", och det visade sig vara en riktigt trevlig bonus. Det är klubben Soul på Fasching i Stockholm som står bakom samlingen. Här finns soulpärlor från framförallt 60- och 70-talen såsom I Want You Back (nej, inte med Jackson 5!), You Can Count on Me med Sammy Davies Jr och Seven Day Fool med Etta James.

Floorfiller!

Nitin Sawhney: Beyond Skin

Ett [nästan väl övertydligt] ställningstagande mot krig och rasism. Men framförallt en fantastisk blandning av elektronisk musik, jazz, hip-hop och en gnutta drum’n’bass sammanfogat med indiska influenser. Det är mycket skickligt producerat, och Swati Natekar och Rizwan Qawwali Groups sånginsatser ger extra dimensioner. Lägg till indiska tablas, elektroniska inslag och du får en skiva som samtidigt som den rör sig smidigt mellan genres också blir en fullständigt logisk och konsekvent helhet.

Dagens gallring: Genesis, We Can't Dance

Chris Joss: You've Been Spiked

Den franske multiinstrumentalisten, producenten och DJ:n Chris Joss album är märkligt, men bra. Det funkar bäst i lagom doser, och som partyplatta är det utmärkt. Tänk musik från amerikansk polisserie från 70-talet (typ Streets of San Francisco) blandat med moderna beats. Funkig bas, wah-wah-gitarr och Hammond-orgel. Samt samplingar och diverse ljudpålägg.

Ett bevis för hans kärlek till tidigare årtiondens musik bevisas av att hans första skiva The Man With a Suitcase skrevs som ett soundtrack till en påhittad 60-tals-tv-serie.

Smakprov finns på http://www.eslmusic.com/shop/

Miles Davis: In a Silent Way

Var ska man egentligen börja när det gäller Miles Davis? Många har säkert introducerats till Miles genom köp av någon best of-samling eller kanske Kind of Blue. Ett säkert kort för att ta sig vidare är In a Silent Way från 1969. Skivan markerade uppbrottet från den tidigare kvintettsättningen, och var starten på en ny, elektrisk era med skivor som Filles de Kilimanjaro och Bitches Brew.

Två spår. Men vilka spår. Det är väldigt meditativt, och ett tag känns det som det inte finns någon melodi. Sedan händer det något och tillsammans med framförallt Joe Zawinul på orgel, Chick Corea på Fender Rhodes och John McLaughlin på gitarr blir det ett enormt sväng.

Lyssna också på boxen The Complete In a Silent Way Sessions. Mycket intressant som kuriosa, men In a Silent Way är ett knappt 38 minuter långt oslagbart koncentrat.

Stevie Wonder: Songs in the Key of Life

Vad ska man säga? Detta borde vara ett av de viktigaste skivköpen att göra. Skivan från 1976 är Stevie Wonders bästa. Han levererar såväl tajt jazz och funk, som känsloladdad soul. Det var på den här plattan som han hittade rätt i användandet av nymodigheten synthesizern.

Om du inte har upptäckt skivan tidigare kommer du nog ändå känna igen de flesta låtarna – många har gjorts i nya versioner av andra artister och också samplats. Även om en stor del av albumet precis som tidigare skivor handlar om kärlek, så tar Wonder klivet mot att bli mer politisk i och med Songs in the Key of Life.

Ordning och reda i skivsamlingen

Dagens tips: håll koll på din skivsamling genom att använda dig av ett katalogiseringsprogram. Nördigt, men kul. Jag har valt Collectorz.com:s Music Collector. Billigt och bra - dessutom uppdateras det ofta med nya funktioner. Gränssnittet kunde vara snyggare, men allting fungerar enkelt och bra. Man lägger till nya album genom att skanna av skivan i datorns cd-spelare och sedan matchas informationen mot den som finns i databasen freedb och på till exempel Amazon. Ett par klick och sedan är allt klart.

Allting helt sökbart. Du kan få ut statistik, hantera lån, exportera information till html med mera.

Fler alternativ finns så klart. Sök exempelvis på "Music database software" på Google.

Thievery Corporation: Babylon Rewound

Remixskivor bör ofta tas med en nypa salt. Fördelen att förhålla sig skeptisk till ommixningar (oavsett om det är andras eller artistens egna) är att man då och då blir väldigt positivt överraskad. Thievery Corporations ommixning av albumet The Richest Man in Babylon är ett sådant exempel, där de dubinspirerade låtarna får en ny dimension - även om vissa låtar är bättre i ursprunglig version. Men Until the Morning och Resolution är fantastiska. De flesta spåren är ommixade av Rob Garza och Eric Hilton själva, men Kid Loco och Voidd bidrar också med varsitt spår.

Exempel på remixalbum att undvika: KOOP: Waltz for KOOP, Alternative takes. Magin försvann. Jag väntar på nästa album istället.