Frog Eyes: Tears of the Valedictorian

Look no further om du tycker om skrammelindie, för här får du en bra dos. Och om du har som princip att bara lyssna på den kanadensiska vågen så är detta din lyckliga dag.

Frog Eyes är bandet som aldrig riktigt lyfts upp till skyarna; de lägger precis bakom tätklungan, och når liksom aldrig riktigt ända fram. Men när man sen efter säsongen summerar poängen så visar det sig att de ändå har hamnat på pallen, genom hårt och enträget arbete.

Efter sammanlagt fyra album har de fått en trogen skara fans som gillar deras folkinspirerade indierock. Och hur är den då? Jo, den är schysst brötig och speedad, full av energi. Bandmedlemmarna håller ihop det bra, och skapar något som kan liknas vid organiserat kaos. Och högst upp står Carey Mercer som med ödesmättade texter och desperat uttrycksfull röst manar på sina styrkor.

Frog Eyes på MySpace

Wildbirds & Peacedrums: Heartcore

Diversifiering är kul! Det bevisar Miriam Wallentin och Andreas Werlin när de hämningslöst blandar pop, blues, soul, jazz, folkmusik, breakbeats och ljudkonst.

Helheten de bygger trots att de kastar sig hej vilt mellan genrerna gör att man nästan får lust att kalla dem ett konceptband, men det låter bara som ett skällsord.

Musiken utgår från Miriams sång och Andreas percussionspel, och ovanpå detta lägger de sina andra ljud, såväl elektroniska som akustiska, och utvecklar det enkla och okomplicerade till en finurlig väv av fantastiska melodier.

Wildbirds & Peacedrums på MySpace

PS Imorgon spelar Final Fantasy-Owen i amfiteatern i Pildammsparken i Malmö. Missa inte. DS

Stars of the Lid: And Their Refinement of the Decline

Det är svårt att få grepp om den här skivan. Det är kanske ett storverk, men också ett stort verk som med sin minimalism och känsla för detaljer suger musten ur en under de två timmar det tar att lyssna genom skivan. Men samtidigt så fungerar den också som en lätt fond i bakgrunden. Musiken är oändligt svävande vacker, helt instrumental med närapå sakral känsla.

Det är en filmisk känsla som omfamnar en, med flygelhorn, cello och violin. Det handlar om sagokompositioner som sakta och försiktigt tassar sig fram. Det finns mycket att upptäcka; ibland är man mitt i musiken för att i nästa ögonblick känna att den är ogreppbar och på distans. Musiken är på en och samma gång både lättfattlig och komplicerad att ta in.

Den dynamiken är spännande.

Stars of the Lid på MySpace

Apparat: Walls

Tyske electronicamästaren och skivbolagsbossen Sascha Ring rensade sin hårddisk och ut kom ett riktigt konsekvent och väl sammanhållet album. Inte särskilt förvånande dock: samarbetet med Ellen Allien 2006 på Orchestra of Bubbles var väldigt lyckat.

Ring kommer från technovärlden, men den sidan har han tonat ned kraftigt på Walls där han arbetar mer med klassiska poplåtstrukturer, sång och akustiska instrument än tidigare.

Beatsen finns kvar i mjukare tappning, men då och då bränner det till tillsammans med elektroniskt genererade mattor, stråkar och rundgång som sammantaget ger en inte obetydlig shoegazingkänsla. Detta blandas upp med den mer djupsinniga electronican av ambientkaraktär som man förknippade honom med tidigare.

På fyra av spåren medverkar Raz Ohara, men det är Rings musik och inte sången som spelar huvudrollen, även om den stöper om musiken till skön electrosoul. Detta är ett givet electronicaalbum för 2007.

Du kan lyssna på hela skivan på Apparats MySpace