Blur: Modern Life Is Rubbish

Det var när manchestervågen hade lagt sig, och innan britpopen och hela Cool Britannia-grejen exploderade som Blurs andra album nådde diskarna. Det var mognare och mer genomarbetat än debuten Leisure, men samtidigt inte så fånigt ironiskt och poppigt som senare material kunde vara.

Visst innehåller MLIR satir, men det hålls på en lagom nivå. I det här läget var inte Blur endast ett popband, utan de lyckades balansera på den tunna linjen mellan ”catchy” pop och distad rock. Melodierna fastnar direkt (och i det här fallet menar jag alltså det positivt).

Efterföljande Parklife var enligt många det album som mer än något annat definerade britpopen och många tycker att det är Blurs bästa skiva. Det tycker inte jag.

Sen gick det bara utför.