e.s.t.: Tuesday Wonderland
Esbjörn Svensson Trio är kanske Sveriges bästa och pålitligaste band alla kategorier. Det är nog ingen som slår dem live i alla fall. Jag har sett dem tre gånger och upplevelsen har varit total varje gång. Och det som är fascinerande är att de lockar en helt ny mix av publik än vad andra jazzartister gör – det är inte bara jazznördarna som kommer på konserterna utan också popsnörena, punkarna och syntarna.
Nu är de tillbaka med en ny fullängdare; jag har tappat räkningen på vilken i ordningen det är (nr 10, kanske), och den kan inte göra någon besviken.
e.s.t. har lyckats att skapa sitt helt egna sound som genomsyrar alla skivor (tydligast har det blivit efter skivan med Monk-tolkningar), och som de hela tiden utvecklar och förfinar. Det är klanger som inte går att beskriva och ljudlandskap som är såväl drömmande som hypnotiska. Trion är läskigt samspelta.
Jag vet inte när de är bäst: när de spelar repetitiva, smäktande ballader eller när de kraftsamlar och är riktigt stökigt bråkiga - då Dan Berglunds bas är distad och de nästan skapar en helt ny genre som man enklast kan beskriva som jazzhårdrock, the e.s.t. way. Jag antar att dynamiken ligger i omväxlingen.
2 kommentarer:
Skulle hålla med dig för ett eller två år sedan, de har skapat ett häftigt och eget sound. Men detta kulminerade lite med Seven days of falling eller kanske viaticum. De har inte förändrats sedan dess och kör på samma grej rakt igenom.
Av denna anledning har jag mycket svårt för deras nya skiva, jag är helt enkelt ganska trött på EST. Det är nästan skrattretande förutsägbart i vissa moment.
EST satsar internationellt och denna platta funkar nog grymt bra utomlands, och eftersom de inte hunnit marknadsföra deras koncept över hela världen ännu så kan de använda sig av just detta sound. Men här i Sverige händer det grejer. Jazzen förändras och EST hänger inte med. Men man kan inte klandra dem. Skulle dock vara kul om några så pass duktiga musiker fortatte staka ut nya vägar för jazzen.
/erik jarl - linköping
Fast e.s.t live är inte riktigt lika bra som på skiva.
Imponerande - absolut.
Skönt för öronen - njae. Lite för experimentellt för min smak, blir det, live.
Annars tycker jag väldigt bra om dom.
Och om din blogg.
Skicka en kommentar