The Knife: Silent Shout

Ja, den är faktiskt så bra som alla säger, och jag tycker inte att den är så mörk som vissa påstår. Visst är Silent Shout inte lika glättig som Deep Cuts; den är tajtare och bättre ihophållen, helt enkelt mer konsekvent. Technoinslagen får en tydligare roll. The Knife har gått vidare.

Kvar finns glimten i ögat, trixandet med olika personas och roller. Karin Dreijers olika pitchade röster blandas med den förtrollande musiken. Det sköna varieras med dissonans. De dova tonerna studsar runt och man hamnar i en helt ny värld. Trots att musiken bitvis är steril känns den också mycket varm.

The Knife är inte rädda för att inte vara insmickrande, utan kan kosta på sig att utmana lyssnaren. De vågar vara egna och kör sin linje fullt ut. Precis som Deep Cuts är det här ett mästerverk, men på ett helt eget sätt.