Kenny Garrett: Pursuance - the Music of John Coltrane

För mig är nog Coltrane den störste jazzartisten alla kategorier. Varför försöker man sig då på att tolka honom? För att man kan. Om man heter Kenny Garrett.

John Coltrane spelade oftast tenorsax, och även ibland sopransax. Garretts instrument är altsaxen. Detta ger skivan en spännande karaktär, och en anledning till att skivan är så bra är att det är en respektfull och värdig hyllning där Garrett tolkar Coltranes verk och inte efterapar hur han spelade.

Skivans höjdpunkter är Equinox och Lonnies Lament, båda två riktiga Coltrane-klassiker som Garrett verkligen ror i land; särskilt med hjälp av Pat Metheny vars gitarrspel är såväl kristallklart som magiskt. På Pursuance tar han över pianisten McCoy Tyners roll som ackompanjatör och bollplank. Och det är väl nästan som att svära i kyrkan att tycka att Garretts version av Lonnies Lament är bättre än Coltranes.

PS Jag har placerat min blogg i Malmö på bloggkartan.se DS