Joanna Newsom: The Milk-Eyed Mender

Hon är en älva. Tror jag.

Med den mest särpräglade röst du kan tänka dig. Och till den: harpa. Hon kompar sig själv, och plötsligt blir allt mycket vackert. Tänk att kunna göra briljant popmusik där man ackompanjerar sig själv med harpa!

Kombinationen av harpa (på vissa spår hör du även piano, cembalo och orgel) och hennes speciella röst skapar magi. Det låter som barndom och naivitet, men är mycket moget.

Antingen älskar du detta eller så hatar du det; Newsom själv säger att det ofta händer att folk reser sig och går på hennes konserter, men att de som stannar kvar är knäpptysta och flyttar ännu närmre.