Regina Spektor: Begin to Hope

Så var det kabarédags igen. Regina Spektor blandar och ger: drar upp kaniner ur en hatt, cyklar på en enhjuling, dansar can-can osv. Så känns det i alla fall. Begin to Hope är oförutsägbar och i ständig förvandling, och Regina oberörd av konventioner.

Tidigare var det enkelt att placera rysk-amerikanskan i antifolk- och indiesinger/songwriter-facket, men det är inte lika enkelt längre, kanske på grund av den saliga blandningen på skivan. Förr var det mest piano och sång som gällde, men nu han hon dragit in fler instrument, fler elektroniska inslag och större arrangemang. Skivan är svår att artbestämma. Men hyfsat lättillgängliga popmelodier med en unik twist och lite smak av folk, jazz och blues är det i alla fall.

Vissa tycker säkert att skivan (och Regina själv) är väldigt pretentiös och arty, men jag tycker snarare att hennes experimentlusta och förmåga att blanda stilar är lekfullt befriande. Hon svänger mellan djupaste allvar och tokighet. Och inledande Fidelity är värd kostnaden för hela albumet.