Curtis Mayfield: Superfly

Apropå soulgubbar (se Isaac Hayes) så måste jag ju så klart nämna Superfly: kanske det bästa soundtracket av alla. Funkig blaxploitationsoul som andra har försökt efterlikna, men ändå inte kommit i närheten av.

Curtis mjuka röst och socialt medvetna texter tillsammans med sparsmakade stråkar, tillbakalutat blås, wah-wah-gitarrer och flöjtaccenter gör soundtracket mjukt och tufft samtidigt. Och varmt och äkta.

Så äkta att till och med jag, en 31-årig medelklasskille som i och för sig har varit i New York men aldrig i Harlem, får en känsla av hur det är att cruisa längs stadsdelens gator i början av sjuttiotalet i en fet Cadillac.