Manu Chao: Clandestino

Det här är inte världsmusik. Visst blandar Manu Chao latin, pop, reggae, arabiskt. Och han sjunger på franska, engelska, spanska och portugisiska. Men allt som inte är västerländsk populärmusik är inte världsmusik.

Musiken präglas av lekfullhet, och den smittar verkligen av sig på humöret. Samtidigt är albumet och Manu Chaos hela uppenbarelse en tydlig markering mot globalisering och orättvisa.

Det är kul och glad musik. Ljudbilden förstärks av low-techljudeffekterna som har blivit hans signum och av samplingarna som låter som de kommer från någon obskyr lokalradiostation.